blundar tills jag skymtar lyckan

vi satt och åt glass i en klätterställning och talade om små & stora saker. vi lyssnade på höstig musik, sjöng med ibland. den där mannen med katten kom och tittade lite underligt på oss, men vi fortsatte skratta och tala och sjunga. sen kom de där små pojkarna, och tittade lite underligt på oss de med. varför satt två stora flickor i en klätterställning? men det gjorde inget, för de här människorna kände inte oss, de kunde inte döma oss. och fast de kanske gjorde det, så hade det ingen skillnad, för jag hade det jävligt bra ändå.
 
-frida



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback